tjära lunga
idag fikade jag med påan och hon läser kemi just nu och berättade den sorgligaste historien på länge.
jo, ni vet ju att vi längst ute på våra lungor har de där blåsorna som kallas alveoler. de är jättesmå och jättetunna och de är sista anhalten för syret innan det hoppar ut i blodet.
vi andas ju in många skadliga saker i vårt liv och då är det så himla bra fixat av gud att det finns små personer där på blåsorna som, när allt det där dåliga kommer så äter de upp det! och vips så försvinner det. "di du di dudidi da" sjunger de medans de går runt därinne och jobbar.
men det finns saker som de inte klarar och det är blandannat cigarettrök! när den lilla dudidudan ätit upp den dumma röken (för MIN skull) så dör den, platt fall. kvar bildas ett ärr på alveolen som gör att jag får mindre syre och sämre kondition.
jag började nästan gråta när hon berättade historien. jag visste ju att lungblåsorna förstörs, men jag visste inte att det fanns nån där inuti mig som kämpar och kämpar för min skull, så att jag ska må bra. och jag bara DÖDAR dem.. jag tänker på hur de sliter och så kommer det ett svart moln och deras ögon tåras. de vet att det är farligt, men det är deras uppgift att ge sig på fienden, kosta vad det kosta vill. sen tänker jag på hur de hostar och hostar, blir yra opch faller till marken och slutligen ger upp och dör.
det handlar faktiskt inte bara om mig längre!
jag ger av princip aldrig några löften, allra minst nyårslöften, men jag ska iallafall lova att försöka ta bättre hand om mina små lungpersoner.
/kerstin
jo, ni vet ju att vi längst ute på våra lungor har de där blåsorna som kallas alveoler. de är jättesmå och jättetunna och de är sista anhalten för syret innan det hoppar ut i blodet.
vi andas ju in många skadliga saker i vårt liv och då är det så himla bra fixat av gud att det finns små personer där på blåsorna som, när allt det där dåliga kommer så äter de upp det! och vips så försvinner det. "di du di dudidi da" sjunger de medans de går runt därinne och jobbar.
men det finns saker som de inte klarar och det är blandannat cigarettrök! när den lilla dudidudan ätit upp den dumma röken (för MIN skull) så dör den, platt fall. kvar bildas ett ärr på alveolen som gör att jag får mindre syre och sämre kondition.
jag började nästan gråta när hon berättade historien. jag visste ju att lungblåsorna förstörs, men jag visste inte att det fanns nån där inuti mig som kämpar och kämpar för min skull, så att jag ska må bra. och jag bara DÖDAR dem.. jag tänker på hur de sliter och så kommer det ett svart moln och deras ögon tåras. de vet att det är farligt, men det är deras uppgift att ge sig på fienden, kosta vad det kosta vill. sen tänker jag på hur de hostar och hostar, blir yra opch faller till marken och slutligen ger upp och dör.
det handlar faktiskt inte bara om mig längre!
jag ger av princip aldrig några löften, allra minst nyårslöften, men jag ska iallafall lova att försöka ta bättre hand om mina små lungpersoner.
/kerstin
Kommentarer
Trackback
