Nja, och "misstaget".

Helena: Nej, det är man inte. Det är ju ett vår tids vardagskomplex det där. Eller. Vår tids vet jag inte. Kanske bara ditt och mitt? Lägga ut bilder. På ditt och datt, på sig själv, som om någon skulle bry sig. Jag vet egentligen inte vad som skulle vara så bedrövligt med det. Kanske för att det blir uppenbart att man inte har något bättre för sig? Det är fult att vilja att någon ska se. Och så vidare. Jag tycker inte det. Jag tycker det är kul att du har en bilddagbok. Ännu roligare om du har en bilddagbok utan att oroa dig för om du borde ha det eller inte. Man blir ju inte XXX bara för att man XXX, som sagt.

Jag har funderat lite idag på vad ett misstag är. Vad som händer med ansvaret vid ett misstag. Hur kriterierna för att något ska vara ett misstag ser ut. Hur de har förändrats, om de har förändrats. I svenska språket tycks misstaget ha uppkommit 1530, men jag kan ha fel. I SAOB nämns två sorters fåglar vid misstagsordet - struts och "giäss". Är samma handling alltid ett misstag eller beror det på vem som utför den? När är det faktiskt inte mitt fel? När det inte är meningen? När borde man ha vetat bättre? Kan man verkligen lära av sina misstag? Det vore en befrielse om det visade sig att man inte kan lära av sina misstag. Vilken lättnad!

/K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0