Jag, ett bokstavsbarn.

Hej, jo, det är så att jag har börjat formulera en dröm och nu lever livet plötsligt under hot om att när som helst glida mig ur händerna och gå i kras.
Hej, nej, jag håller mig lugn, men jag måste också hålla i mig för att inte börja gråta fastän jag har lovat att sluta kalla mig själv för dum.
Hej, vet ni det, att jag aldrig slutade tro på gud?
Hej, jag undrar hur mycket jag hade vetat nu om jag alla de gånger jag låtsats om att jag vetat något jag inte vetat bara gett fan i att låtsas.
Hej, jag undrar om det är bara jag som inte behöver sätta mobilen på ljudlös när jag är i biblioteket eftersom det ändå inte är någon som ringer?
Hej, ursäkta, skulle det kunna vara så att någon kanske skulle ha lust att låna ut sitt pekfinger till mig så jag kunde peka på mig själv och säga du, du, du, duger.
Hej, kanske är det i natt jag drömmer en sanndröm.

Jag gick på Ica idag och, kan ni tänka er, den här reklamskylten:



var utbytt mot en med en bild på en glass. När jag såg det blev jag lättad och glad och tänkte att det var ju skönt att jag i fortsättningen slipper tänka "att argumentera utifrån utvecklingstanken enligt Zenons paradox" varje gång jag ska handla mat. Ibland överraskar verkligheten positivt, ibland ger den små andningshål för sådana som vi.

Sista tiden har det fanimig varit för långa sträckor att simma under ytan. Jag hoppas och tror och ber till min återfunne gud att NTNS inom en absolut snar framtid ska få välsignas med tur i spel, kärlek och allmänt levande.

/Karin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0